Att göra slut. Det värsta som kan hända, eller det bästa som kan hända. Det här inlägget handlar om vad som egentligen händer inom en och vad man egentligen tänker när man gör slut.
Ofta har man gått och dragit på det en längre tid, funderat, och till slut blir det jobbigt hur man än gör. Vart man än vänder sig så vet man att en tid av stort lidande väntar. Det är så många känslor i omlopp samtidigt så att man till slut inte ens vet vad det är man gråter för, man vet bara att det gör ont och att man gråter. Kanske blir det lättare att hantera det onda om man kan sortera lite bland sina känslor och kaostankar och förstå vad det är man faktiskt sitter och deppar över. Det blir lite lättare att hitta lösningar på varje enskilt problem då.
Jag tror i allmänhet att göra slut är något bra. Det är inte förrän efteråt man märker hur man gått omkring och varit energilös en längre tid, och hur man nu har energi till att försöka skapa nyare bättre och konstruktiva relationer som kan göra en glad istället för ledsen. Att göra slut kan faktiskt vara det bästa som kan hända en. Det behöver inte vara ett misslyckande. En relation måste inte vara hela livet ut för att ha gett något. Man får vara glad för den fina tiden man fick tillsammans.
Polyrelationer kan nog vara lite extra knepiga i det här läget, då man ju faktiskt är fri att söka sig efter någon till om det bara känns som att det är någon lite del som saknas, samtidigt som man då också kan råka relationera med någon lite för länge, eftersom att man ju inte direkt måste göra slut, och drar ut på något som kanske faktiskt borde avslutas trots allt. Man ska inte alltid fortsätta relationera bara för att man kan göra det.
Jag gillar verkligen listor. Så nu tänkte jag ta detta i punktform för att göra allt lite tydligare. Jag tror att punkterna går att applicera på alla möjliga sorters relationer, oavsett om det är en platonisk vänrelation eller en kärleksrelation, eller något däremellan, eller något helt annat. Mycket kommer nog dock att handla om just romantiska kärleksrelationer, eller ska jag säga "Suga allt liv och all energi ur varandra"-relationer...
Så.
1. Sorgen över det som aldrig blev. En vägg har satts upp mellan dig och framtiden. Helt plötsligt finns ingenting på andra sidan om den skiljeväggen. När du blickar ut över framtidens horisont så är det helt tomt. Och grått. Och ännu mer tomt. En hel evighet av tomhet. Ett nytt liv ska planeras in, fyllas ut, ända ut i kanterna, och den du trodde skulle vara med dig på livets alla äventyr, är inte längre det. Meningslösheten sprider ut sig över allting. Det kan kännas lite som att någon eller något dött.
2. Ensamhet och tomhet. Man känner sig ensammast i världen, och det är omöjligt att tänka sig att just nu, i denna sekund, så genomgår faktiskt miljontals människor exakt samma process. Och de klarar sig oftast och går vidare. Kanske är ensamheten och tomheten extra svår om man haft en väldigt intensiv relation där man kanske pratar varje dag, ses varje dag eller kanske till och med bodde ihop. Kanske har man inte längre någon att prata med om sitt innersta. Eller om de där helt meningslösa men ändå så viktiga smådetaljerna som att man hittade en fin tröja i gallerian, eller att man planerar att äta potatismos till middag. Det har skapats en stor, enorm, lucka att fylla med nästa punkt.
3. Saknaden. Den stora saknaden, som man bär på som en tung sten i magen. Eller så är det som att ett hål har skapats i hjärtat. Och det hålet kan bara fyllas med den personen man saknar. Man tänker på allting som var bra med personen, minns alla fina stunder, alla leenden, och exakt allting påminner om personen. Man kan gå på stan och se en grön tröja och tänka "Hen gillar grönt...". Man kan sitta på morgonen vid köksbordet och äta sin jävla havregrynsgröt, för att samtidigt tänka "Åh, hen gillar också havregrynsgröt... faktum är att hen älskar havregrynsgröt och nu sitter jag här, och äter havregrynsgröt... ensam". Buhu.
4. Rädslan över att ha gjort ett stort misstag. Var ska man egentligen dra gränsen för när man ska göra slut och inte? Kanske överdrev jag? Kanske var allt bara ett missförstånd? Kanske hade vi det rätt bra egentligen? Så dåligt hade vi väl det ändå inte att man kanske måste göra slut på alltihop... Jag kanske bara tänkte negativt. Och nu finns det kanske ingen återvändo om jag ångrar mig. Hjälp!
5. Hoppet som inte riktigt vill lämna skeppet. Det är ju inte alltid det är så himla självklart att man ska göra slut. Och det är inte alltid man gör slut i ilska och bitterhet, utan kanske i något slags samförstånd om att man inte längre kan ge varandra det som man behöver. Då blir det kanske lite extra svårt att inte tänka att man kanske kunde gjort något bättre. Kanske kan vi rädda det här bara vi pratar lite mer? Jag kanske ska höra av mig till henom ändå och bara... prata lite?
6. Att man svikit sig själv. Varför gör jag såhär mot mig själv? Varför går jag in i sådana här relationer? Och varför jag inte slut när jag märker att det inte är rätt för mig? Lätt hänt att man känner sig dum. Både mot sig själv, och mot någon annan, för att man gjorde något man inte borde ha gjort, till exempel att inte ha gjort slut när man verkligen borde ha gjort det. Ingen vill ju gå omkring och känna sig som en skitstövel.
7. Att känna sig dissad, ful och värdelös. Oavsett vem som dragit i handbromsen. Kanske blir man dumpad och kommer onekligen känna sig dissad, eller kanske gör man slut för att man ändå inte fått bekräftelse, så som man behöver den. Man känner sig sämst i hela världen, ful, äcklig och totalt oälskbar för all evig framtid. Amen.
8. Ilska och bitterhet. Kanske känner man sig orättvist behandlad. Kanske känner man att man gjort allt, men att det ändå inte räckte till. Kanske känner man att den andre borde uppskatta det man gett mer, och ge en ny chans.
9. Lättnad? Ja, kanske kan man också känna lättnad. Äntligen är det över. En tyngd har lyfts från axlarna. Dags för en ny tid att ta vid. Och man behöver inte längre bry sig om vad personen gör, tycker eller tänker om en. Här kan det ibland smyga in lite dåligt samvete också över att man inte är så ledsen som man tänker att man borde vara.
10. Rädsla inför framtiden. Kommer jag någonsin hitta någon ny? Tänk om mitt ex hittar någon ny före mig? Kommer jag någonsin hitta något som är lika bra som det jag hade? Och tänk om jag faktiskt hittar någon, och det sedan också går åt helvete? Det orkar jag bara inte vara med om en gång till.
Att gå omkring och tycka om någon som man inte längre kan ha en relation med är lite som att ha cancer. Man släpar omkring på något man inte valt och som nu bara finns där. Det är viktigt att komma ihåg att man faktiskt inte är så ensam som man känner sig. Många har varit med om det, och är med om det, och kommer vara med om det. Och i 99% av alla fall går det jobbigaste över, och man går vidare med sitt liv. Oftast vet man allt detta någonstans intellektuellt sett, speciellt om man är lite äldre och varit med om det förut. Och vissa dagar känns det faktiskt som att det hela äntligen är över, man kan andas lite lättare och utbrister nöjt "Jag klarade det!", för att nästa dag rasa totalt, och det återigen känns som att det aldrig ska gå över. Man går omkring som ett spöke, hålögd och tom. Det går upp och ner!
Det är en process, och måste få vara det, och en dag kan man se det hela som en upplevelse istället för något som måste definiera hela en själv och ens liv som något bra eller dåligt. Se det som något som hjälpte till att forma en lite. Som trasade sönder en lite, lagade en lite, och som gjorde en säkrare på vad man vill ha i framtiden. Ett gupp på vägen. Det finns inte alltid enbart och tydligt helt positiva eller negativa upplevelser i livet, och vad som är vad är oftast svårt att säga i stunden. Som sagt, ibland kan göra slut vara det absolut bästa som hänt. Du vet det bara inte än. En dag minskar tyngden av stenen och hålet i hjärtat har krympt. Och kanske kan ni prata igen med varandra en dag och ha en annan form av relation, eller samma fast bättre (fast tänk inte på det just nu).
Den enda du kan vara riktigt säker på att du kommer ha med dig hela livet är du själv, så se till att ta hand om dig, och vara rädd om dig. Lycka till med din process!
ps. en bra göra slut-låt med Lasse Berghagen!
Det e slut, det e slut, de e över nu!
